Avspänning

Idag tänkte jag slå tre flugor i samma smäll: avslappning, gå ut med hunden och ev. börja gå ner i vikt (gårdagens provning av nytt allvädersställ inför MC-säsongen, för oss finvädersåkare, var deprimerande).

Memorerade stigar från Eniro's webkarta och drog till skogs i nationalparken. I vanlig ordning verkar kartritarna hitta på lite själv för halvvägs på den tänkta vandringen upphörde stigen och jag fick börja improvisera. Inte så att jag var orolig för att få vilse i skogen för jag har hyfsat lokalsinne, området är inte stort, solen angav vädersträck och framför allt verkar hunden vara rädd för skogen för han vill alltid till närmaste väg.

 

Höjdrädd är han inte för han skulle prompt ha med mig till närmaste väg även om det innebar rakt över stupet. Det fick bli en kompromiss.

Kopplet har två funktioner. För det för det första får inte hunden vara lös i nationalparken och för det andra hindrar det hunden från att springa ur skogen (till väg) utan mig.