Jaktminnen

Ja inte mina utan faderns.

I helgen har vi haft besök av mina föräldrar. Vi började med att besöka min faster som numera bor på äldreboende.

I sådant sällskap blir det lätt prat om döden och gamla minnen. Senare på kvällen kom min far in på gamla jaktminnen. Bl.a. när han blev tillfrågad att med sin Finska spets (flerfaldig brukschampion), 1966, mitt under kalla kriget, ledsaga den fyrstjärniga amerikanska generalen Maurice A Preston på tjäderjakt i de österbottniska skogarna i Esse.

Efter initialt nekande blev han senare upphämtad med limousine för transport till skogs med generalen och hans entourage. Bl.a. skall JR 61's förra kommendör, den landsflyktige Överstelöjtnanten Alpo Marttinen ha varit med.

Hunden hade flera ståndskall på skogsfågel som skrämdes på flykt av generalen som rakryggat gick fram och slog undan kvistar med hagelbössan. Fadern som trots sin obefintliga engelska skulle försöka förmå generalen att smyga lade sin hand på hans rygg varvid generalen gick med huvudet före i mossen. Efter det förstod han att smyga men tyvärr blev det inget jaktbyte.

Hela evenemanget omgavs att hysh-hysh och sekretess, beroende på världsläget och närheten till den östra grannen. Generalens flygplan torde flygberett ha gått på tomgång på Kronoby flygfält under huvuddelen av vistelsen. Enligt fader blev, av någon anledning, inget av de foton som togs av honom och jaktledaren efter framkallning men det skulle tydligen gått att beställa lyckade foton, skriftligt...

Entouraget bodde på Seljesåsens Camping, under besöket, där även avslutningsfest hölls medelst avtackning av deltagarna med varsin Whiskyflaska

Frisknivningsklausul vad gäller korrekthet i återgivningen av berättelsen. Detaljer har tillkommit och utgått genom åren men i stort sett är det samma berättelse som återkommit gång efter gång varför jag uteslutit att hela historien skulle vara en skröna. Modern satt bredvid och korrigerade smådetaljer.