Nu kan man ju undra hur jag fick den där. Jo när vi skulle åka därifrån kom pubvärden med diverse Hook Norton Brewery trycksaker och tyckte jag skulle ha dem, eftersom jag visat sådan entusiasm för just deras märke.
Vadå deras märke? Jo, på landsbyggden är det ofta bryggerierna som äger pub:arna och har en pubvärd (med familj) som bor i anslutning till och arbetar på pub:en. På detta etablissemang var det en före detta militär med familj som skötte stället. Just denna man hade varit underordnad till den före detta militär som hade det B&B där vi bodde. Vilket just råkade vara den ursprungliga pub:en.
Några egenheter som noterades var att alla kunder trängdes i ena änden av bardisken och ifall man ställde sig längs den lediga 3/4 delen av baren så blev det ingen servering. Dessutom kunde man se pubvärden komma gåendes med serveringsbricka och formligen frysa mitt i steget, varefter han efter ca 5s fortsatte som inget hade hänt. Detta fick vi förklarat av vår värd officeren, att korpralen hade blivit skjuten i huvudet på Nord Irland och att det påverkade både motorik och seendet.
En annan sak jag reagerade på var att länden/mängden på menyn varierade kraftigt från kväll till kväll, vilket i sin tur påverkade hur hungrig man var när man gick och lade sig. Det fanns nämligen inget annat ställe att välja på i byn. Förklaringen till detta fenomen var att desto fullare husfrun/kockan var desto färre rätter fanns det att välja mellan. En kväll fanns det inga maträtter och helt plötsligt blev ölen en pund billigare. Vår värd grinade och menade att nu hade hon glömt att ta turisttaxa och nu var det lokalt pris som gällde.
Det märkligaste av allt vara att ingen annan än vi verkade betala något för mat och dricka. Det var så finurligt ordnat att i slutet av månaden kom det en räkning hem med posten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar