Kanske jag blev skadad i lumpen där man verkligen blev "uppmuntrad" att polera skor.
Kommer ihåg gången när jag var väldigt bakis efter permission, efter 600km i tågets restaurangvagn från Österbotten ner till Dragsvik.
På morgonen efteråt var det planerat 50km fotmarsch så det fanns inget annat alternativ än att ställa sig i kö, vid dejoursbordet, för att sjukanmäla sig och begära besök på "sjukis", lokala sjukstationen.
Visste ju att det skulle bli problem att fejka sjukdom när det bara krävdes en snabb blick för att avgöra vad det egentligen var för fel på mig. Hann inte fundera många sekunder innan det var dags för anmälan: "Rekryt grogg anmäler sig sjuk på grund av hemorrojder". Visste att det var nya rekryter från läkarutbildning på sjukan så det kunde vara lite pinsamt att kika mig i arslet ;)
Väl på sjukan, när det var min tur, beordrades "byxorna ner" men sen svek modet på den nyutexaminerade läkaren och jag fick order om återbesök på behandlingstimmen (ca 11.00 om jag inte minns fel) varvid jag fick gå tillbaka till kompaniet. Behandlingstimmen sköttes av "skräcken" och andra garvade sjuksköterskor.
Tillbaka på kompaniet kastade jag mig på sängen och somnade, för att kl. 12.30 bli väckt av sergeanten som stod och skrek och gormade om varför jag inte var ute på marsch. "Herr sergeant, rekryt grogg har hemorrojder och blev beordrad återbesök på sjukan", varvid han skrek: "och varför är grogg inte där nu då?"
Enda svaret var att jag somnat och missat behandlingstimmen.
Den gången kastades sergentens marschkängorn in och jag blev beordrad att "putsa stövlarna tills de skiner som tattarballar i månskenet". Efter det är jag en jävel på skoputs ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar