Och som om inte det vore nog så finns det därtill två underkategorier i ämnet som tydligen praktiseras mer eller ännu mera frekvent.
1. Störst går först
2. Hävd, vilket kan vara svårt att greppa för en besökande.
Händelsen jag tänkte ta upp i dagens predikan är självupplevd, igår.
Eftersom jag själv, naturligtvis, är en perfekt och felfri chaufför så är jag det jag som är den förfördelade i historien.
Situationen uppstår när jag (A) kör in i en T-korsning och märker att fordonet som kommer från vänster (B) från min sida sett inte haft för avsikt att stanna även om väjningsplikt föreligger.
Nu börjar dett smått bisarra. Jag ser att kärringen i det andra fordonet sitter och skriker och visar fulfingret. Ja öppnar dörren och frågar artigt ifall det är något speciellt angående trafikvett hon vill diskuttera. Då får ja höra både ett och annat, varvid jag frågar ifall hon själv fått körkortet i ett påskägg. Nu vill hon dock att jag flyttar bilen snarast så att hon kan åka, hoppeligen börjar hon reflektera över trafikregler nu.
Summa summarum så var det väl bara en vanlig strålkärring som inte kunde trafikregler och det var tur i oturen att inga materal eller personskador uppstod...
