Kollad i kolumnen till höger vilka inlägg som varit mest beskådade den senaste tiden. I inlägget Likkistspikar fanns bild på Colt cigarettpaket och Strengbergs snusdosa. Dom bilderna triggade minnet av en historia jag inte tror blivit nedtecknat.
För länge sedan när jag var i 20års-ålderna hade kompisens farsa köpt en hängglidare. Inte den på bilden men en liknande.
Den gången denna historia utspelade sig var ägaren på semester så tre glada grabbar tänkte att nu är det läge att prova. I dom trakter vi växte upp fanns inga riktiga backar men några så kallade slalombackar (mindre kullar) fanns det ju så vi packade ihop draken på taket på ena killens Saab 96:a och drog iväg till den närmaste kullen i Terjärv.
Vi konstaterade snabbt att den backen var igenväxt med sly och vinden låg på från fel håll. Vid nästa stopp, Kaustby skidcentrum, tyckte vi att förutsättningarna var acceptabla. Smalt mellan skidlift o skog men vinden rakt framifrån. Vingen bars upp till toppen och monterades.
Sentida vintervy över kullen. När det begav sig kändes den smalare och det var sommar.
Vad gäller kunskaperna i flygning med hängglidare var det 100% teoretiska kunskaper: Förste man lyckades med ett litet hopp på några meter. Sen var det min (o)tur. På med hjälmen, vi hade helgarderat och tagit med en, efter det krånglade jag in mig i gungan. Ja det fanns ingen sele utan endast något som såg ut som en vanlig gungbräda av plast.
Rejäl språngmarsch och så kastade jag mig framåt och fick lyftfart och höjd på ett par meter. MEN av språngmarschen hade "gungbrädan" glidit bakåt så att den nu endast hände på halva arslet, på kanten av plånboken och jag hade nu knäna under hakan i ett desperat försök att hålla mig kvar på brädan. För att bromsa farten är det, i teorin,"bara" att skjuta fram bågen man styr med för att bromsa upp farten.
Precis i ögonblicket jag gjorde det passerades ett lite kulle i backen och motvind/uppvind skapade mer lyftkraft. I ett huj var jag uppe på uppskattningsvis ca 10m och rasade av gungbrädan som gled upp på ryggen. Med gungbrädans rep under armarna hände jag nu krampaktigt fast i A-bågen. Nu är geometrin på bågens infästning sådan att färdriktningen blev neråt. Inte rakt neråt men tillräckligt.
Kommer ihåg att jag hann tänka: va högt jag är, va fort det går, men jag har ju hjälm. Sen brakade jag i backen, i en lerpöl. Vad som triggade minnet av denna historia var texten på Colt cigarettpaketet "Crush Proof Box" vilket den inte var för jag hade ett sådant i ena framfickan på byxorna och det var mosat. I andra framfickan hade jag en Strengbergs snusdosa, av plast, och genom botten på den var det intryckt diverse småmynt jag hade i samma ficka.
Hur slutade den historien då, illa... Efter att kompisarna kommit nedrusande för att kolla ifall jag dött så släpade vi upp hängglidaren för nytt försök. Nästa testpilot drabbades av en kastvind i startförsöket varvid vingen gled bakåt och ett av de långa ramrören kröktes. Slut på det roliga, bara att packa ihop o åka hem. Hur ägaren reagerade när han kom hem har jag aldrig frågat.