Att hitta skatten vid regnbågens slut är för de flesta en illusion men för mig är det verklighet.
Under senare år har jag börjat längta mer och mer till Kobben, som jag av någon outgrundlig anledning börjat kalla ön för. Kärt barn har många namn Örarna, Euran och Öuran är några alternativa namn på
ön, väster om Jakobstad, längst ut i Kvarken.
I södra änden änden av kobben, finns en samling gamla fiskarstugor. Resten av den 10km långa ön är till största delen obebyggd och kommer förmodligen att så förbli.
Vari min längtan består har jag inte riktigt kunnat definiera för mig själv men förmodligen är det kombination av minnen från barndomens lyckliga varma och bekymmerslösa sommardagar. Likväl ett minne av mina morföräldrar, kanske då framför allt min morfar, båtförare och inbiten fiskare, som vad jag fått berättat för mig föddes i en av de små vindpinade stugorna.
Öurans fiskeläge. Bortom den gamla fyren, Kallan, är det öppet hav ända bort till den svenska kusten.
Som nämndes ovan så finns skatten vid regnbågens slut. I detta fall en gamma fiskestuga. Hur gamla fiskarstugorna är har jag ännu inte kunnat klura ut.
Enligt denna sida så skall stugorna vara från början av 1900-talet.
Byggd av stockar och vrakdelar verkar den vara. Golvet är förmodligen ett gammalt skeppsdäck som kan ha blivit inlagt i efterhand eftersom det inte är fäst i väggarna. Vid senaste renoveringen, som gjordes av min far, följde inte golvet med när stugan lyftes och riktades utan fick skruvas upp med domkrafter som stacks in genom hål i stenfoten.
Kan nämnas att den förmodligen lutat i alla tider eftersom både ett fönster och platsbyggda golvskåp började luta betänkligt efter att stugan och golvet riktades.
Har du vägarna förbi och dörren står öppen, välkommen in!
