Nynäshamns Ångbryggeri har ett gediget sortiment där jag ansett Bedarö Bitter vara juvelen i kronan, men eftersom sortimentet utökats med produkter jag inte provat ännu så kommer jag ha många trevliga kvällar att se framemot i vår.
Smaken då? Len och krämig, påminner väldans mycket om min minnesbild av Hook Norton, den engelska bitter jag stiftade bekantskap med när jag bevistade en F1 tävling på Silverstone.
(så har jag förståss några ESB i back-up, ifall ovan nämnda skulle ta slut halvvägs in på kvällen)
Citat: Jag e inte bitter
Ja vad säger man? Icke åtkomlig för alla som inte befinner sig inom rätt geografi. Själv får man som Hedemorabo hålla sig till det lokala maltet från Oppigårds som år efter år tar guld.
SvaraRaderaHälsar Tomas från Hedemora.
Jag har lite problem med det mältade kornet...
SvaraRaderaÄr det nåt man bör engagera sig i att komma till rätta med eller ska man hålla sig till det men redan kan?
Jämför man med t.ex. snus så krävdes det först en tillvänjningsperiod med illamående. (Och sen avvänjning för att bli av med beroendet ...)
SvaraRaderaPassar inte korn så finns det ju veteöl :)
Du får väl själv avgöra hur mycket testande du klarar av men rätt vad det är kanske du hittar en öl som är kompatibel med dina tarmar.
ESB som nämns och som jag gillar är tyvärr en sort jag borde avstå ifrån. Vid inmundigandet börjar jag nysa och nästa morgon bubblar det i ejectorn. Till o med pulserande tinningar kan i vissa fall uppstå
Hahaha! Weissbier...
SvaraRaderaJag gjorde ett nummer av det i min ungdom.
Jag kanske tar ett par små steg i ölets tecken, vi får se...