Sitter och njuter av en konsert där Bon Scott medverkar. Jag har alltid tyckt att han är överlägsen Brian Johnson (100% mera scennärvaro och mycket "fräckare" röst) även om det är med den senare som AC/DC gjorde sin superplatta Highway To Hell (näst bäst säljande plattan i hela världen). Nå, det var ju en hyllning till just Bon Scott.
Synd bara att jag inte fick chansen se han live utan har fått nöja sig med efterträdaren. Faktiskt så har jag tyckt att de verkat trötta de gånger jag sett dem. Rösten har brustit och Angus´ solon har börjat "släpa" redan efter 4-5 låtar.
Kommer ihåg i forntiden när Laura Lee, den unga amerikanska utbytesstudentskan (bodde hos en kompis föräldrar), rodnande fick förklara de "lingvistiska finesserna" åt oss i låten The Jack http://www.youtube.com/watch?v=Ro7gUHdDZro
Hennes bror, vicesheriffen, var en kul kille vi lärde känna när han fått lite öl i sig, när han besökte sin syster under midsommarhelgen den sommaren ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar